Allt är Ingves fel

Världens centralbanker har kopplat greppet om ekonomin, eller rättare sagt fått i uppdrag att styra den. Du vet, balansera den så att det inte går för fort där ute! Det är ingen tvekan om att vår centralbankschef, Stefan Ingves, är en skön karaktär, men han har antagit ett omöjligt uppdrag. Ingves och hans kollegor på Riksbanken har ett arbete ingen människa/grupp människor kan uträtta, och enligt min mening inte bör ha befogenhet att utföra. Att man kan förbättra människors levnadsstandard, genom att införa pristak, importtull, eller på andra sätt manipulera prisbilden, är en teori som motbevisades redan på 1700-talet. Adam Smith skrev utförligt om hur välstånd uppstår i sina böcker om internationell handel, sedan dess har politiker, genom att utföra otaliga socialistiska experiment världen över, styrkt en logiskt tes med data. Detta till trots har världens visionärer (ofta nationalekonomer likt mig själv) insisterat att de har ett ekonomiskt system som fungerar bättre än den naturliga "laissez faire" ordern. Världsekonomin ser så klart annorlunda ut idag än på 1700-talet, den organism som är produkten av våra handlingar har lagt på sig flera lager av komplexitet, med nya produkter och tjänster, materiella som finansiella. Smith's verk må fortfarande ses som grunden till läran om nationalekonomi, men ekonomer har med tiden adderat nya ekonomiska modeller till akademin, modeller som ibland direkt strider emot vad Smith och vår ekonomiska historia enligt mig redan bevisat. Ett bra exempel på detta är Philipskurvan (relationen mellan inflation och arbetslöshet). Teorin om att man får lägre arbetslöshet om man devalverar sin valuta, ledde också den till ett monetärt experiment som fick katastrofala konsekvenser, (googla stagflation). Philipskurvan lever på något vis kvar i den akademiska världen, men har mer eller mindre ersatts av andra modeller som lustigt nog också kommer fram till att vi bör devalvera vår valuta. Jag misstänker att det ligger en hel del moralism i många antaganden för dessa modeller, samt en övertro på vad som är mätbart.

Världen är annorlunda, men ekonomin lider av samma gamla problem idag som när Adam Smith föreläste på universiteten i Storbritannien, den är förtryckt av politiker och deras undersåtar. Förhoppningsvis drivna av solidariska känslor om rättvisa, påtvingar de marknaden sin moralism genom statsväsendet, vilket i sin tur berövar andra människor på både välstånd och frihet. Att bedöma en politiker idag är lite som att bedöma en biskop, det är svårt att avgöra om de verkligen tror på vad de själva säger, eller om de bara tycker att det är roligt med makt och pengar. Jonas Sjöstedt, som odiskutabelt har de mest absurda förslagen för hur man skapar jobb och välstånd, känns enligt mig mest genuin - lustigt.

Pris styrs av andra krafter än vad vi vill eller tycker något ska kosta. Riksbankens tjänstemän är inte tillräckligt kunniga för att sätta priset på något så enkelt som tomater, ingen är. Pris är inte något man bestämmer från välvilja eller ekonomisk teori, det är något som uppstår av marknadens alla miljontals aktörers beslut. När en auktoritet ska gissa vilket det optimala priset bör vara, kan det därför bara bli fel. Fundamentalt tror jag de flesta tycker att det låter jävligt osunt, när de hör Ingves säga att den optimala styrräntan just nu är negativ. Jag skulle vilja påstå att det är helt absurt, rent utsagt fånigt, samt tillägga att det aldrig hade skett på en marknadsplats som inte styrdes av ett fåtal. Ändå är det få som reagerar, ännu färre som säljer sina bostäder, många med flera hundra procent i avkastning. När jag växte upp bad jag ibland min mamma o pappa att prata om tiden då räntan i Sverige var 500% och bostäder praktiskt taget gavs bort. Ännu idag älskar jag att höra den historien, det är så lätt att fantisera sig bort om att få uppleva en sådan uppenbar felprissättning och tjäna en mindre förmögenhet på att köpa bostäder billigt. Jag skulle vilja påstå att bostadsmarknaden är lika förvrängd idag, om än kanske mer, fast åt andra hållet då så klart. Prisbilden på räntekorrelerade varor så som bostäder och aktier, värderas alltid med den "riskfria" räntan i åtanke. Nutidens experiment har lett till att prisbilden på bostäder och värdepapper är artificiellt höga på samma sätt som att räntan är artificiellt låg. Som en konsekvens av detta har många helt vanliga riskaverta Svenssons, belånat sig 50-90% i en marknad vars pris ökat paraboliskt de senaste åren, detta efter att ha mångdubblats under några årtionden. Människor som med största sannolikhet skulle beskriva en person som belånat sina aktier som en speltorsk, en speltorsk som får skylla sig själv om hen förlorar sitt kapital på en uppenbart volatil marknad. Dagens negativa ränta är en fortsättning av en serie monetära experiment som pågått under så lång tid att jag estimerar att vi, i tomater mått mätt, slängt bort några miljontals skördar vid det här laget. Det är tomater jag hade kunnat använda i min berömda köttfärssås, eller för att kasta på någon trött politiker.

Det diskuteras flitigt vart priset på pengar (räntan) är på väg (vad centralbankernas nästa besked är), men sällan eller aldrig diskuteras hur vi ska liberalisera oss själva från dessa tillväxthämmande planekonomer.